Vrf är allt så vackert i ögonen hos den som inget hör?
Shit vilket liv man lever.. vad lär ja mig av alla misstag ja ser folk runt omkring mig begå?

om ni inte gillar mig har ja säkert stuilit något av er
Föresten så gjorde ja verkligen bort mig idag(igår för er förbannade fjollor som säkert tänker palla påpeka att dagen faktiskt tar slut vid tolv och blir onsdag) under påverkan av alkohol och min egna lukt!
HÄRS SHCA NI FÅR HÖRASH!! Jag har julshow med denna skolan ja går i och hängde såklart nere i omklädningsrummet som man gör om man ställde upp och faktikt sökte. Där hade vi alla minderåriga och myndiga knäckt ett par bärs för att höjja stämningen ett par trappsteg. Men de blev mitt nederlag när min lärare kommer in och direkt ser spår av denna härliga dryck och ett par tomma burkar på golvet. Han tittar sig omkring med en menande blick och fäster sen sin blick på mig som sitter där med en halvfull folle i min hand och tar till orda :
"Du Simon, ja ser att ni druckit öl här nere?.."
Jag som inte har nog med tid att tänka ut något direkt vettigt svar ser honom genast djupt in i ögonen, elelr iaf så gott ja kunde träffa, och säger med vad ja själv uppfattade som en rätt dragen men ändå melodisk stämma på mitt ärligaste sätt att :
"Nejfan! ja drack ju allt mitt redan innan ja kom in här!"
Tysdnaden bryter ut emellan oss och ja sysslar all tid som blir över i den till att tänka ut om de som jag svarade faktiskt var en bra undanflykt eller om ja misslyckades totalt. Ja kommer relativt snabbt fram till alternativ B (att de gick åt pepparn..) och ställer mig upp för att säga något bättre. Jag ramlar tillbaka ner på min sittplats och spiller ut lite av ölen ja har i handen men upptäcker till min förvåning att när ja ska börja prata så har tydligen läraren gått därifrån. Jag försöker smälta att de måste tagit ett bra tag med mitt tänkande och jag känner mig genast som han i scrubs..

"Du Simon, ja ser att ni druckit öl här nere?.."
Jag som inte har nog med tid att tänka ut något direkt vettigt svar ser honom genast djupt in i ögonen, elelr iaf så gott ja kunde träffa, och säger med vad ja själv uppfattade som en rätt dragen men ändå melodisk stämma på mitt ärligaste sätt att :
"Nejfan! ja drack ju allt mitt redan innan ja kom in här!"
Tysdnaden bryter ut emellan oss och ja sysslar all tid som blir över i den till att tänka ut om de som jag svarade faktiskt var en bra undanflykt eller om ja misslyckades totalt. Ja kommer relativt snabbt fram till alternativ B (att de gick åt pepparn..) och ställer mig upp för att säga något bättre. Jag ramlar tillbaka ner på min sittplats och spiller ut lite av ölen ja har i handen men upptäcker till min förvåning att när ja ska börja prata så har tydligen läraren gått därifrån. Jag försöker smälta att de måste tagit ett bra tag med mitt tänkande och jag känner mig genast som han i scrubs..

Kommentarer
Postat av: malin
sucker
Postat av: berra
det borde vara, om ni gillar mig har ja säkert stulit något av er. hahaha :D
Trackback